Föreningens
tillkomst. I vår jubileumsskrift för åren 1918 - 2008
skrevs det att den 26 maj 1918 samlades
ca 20 döva personer och bildade Medelpads dövstumförening.
Men
något år senare hittades i en välbevarad bok benämnd Svenska
Dövstumföreningar 1918 och även Ny tidning för Sveriges
Dövstumma.
Mellansvenska
Dövstumföreningen stiftades den 19 maj 1918 i Sundsvall
på initiativ av Typografen Ernst Söderholm ( dövstum) och
biträdes av ordförande i Nordsvenska Dövstumföreningen Herr
E.W. Johansson från Luleå.
På
följande sidor kan vi följa föreningens verksamhet, men
tyvärr har protokollen för tiden 1918 - 1929 kommit bort.
Historiken ger ändå en bild av Medelpads Dövas Förenings
öden under 90 verksamma år.
Med
åren bytte Mellansvenska Dövstumföreningen namnet till Medelpads
Dövstumförening. Men senare närmare bestämt 1967 bytte föreningen
namn igen och då till Medelpads Dövas förening och det namnet
hänger med än idag. Ordet dövstum är ett gammalt uttryck
som bara personer som ej fått upplysning vad det innebär,
använder. Begreppet Dövstumhet är borttaget och därför var
namnbytet motiverat. Under dessa 90 år har mycket hänt.
Föreningen
har varit aktiv och gett medlemmar god service med samhällsinformation,
medlemsvård och bevakning av dövas behov, rättigheter och
skyldigheter genom att följa upp intressepolitiskt arbete
i samhället.
Föreningen
har Öppet Hus, med olika aktiviteter i form av teman varannan
tisdag i syftet att ge döva medlemmar kunskap och information
om på teckenspråk vad samhället har att erbjuda. Detta har
gett oss döva mer kunskap om vår omvärld och döva
har blivit mer socialt medvetna. Med detta har även respekten
för individ som sådant ökat.
Teckenspråket
har i Sverige blivit erkänd som ett språk år 1981, vilket
var historisk. Regeringens utredning om Teckenspråkets ställning
är fortfarande inte klar men förhoppningsvis inom snar tid.
Målet med det är att Teckenspråket ska få samma status som
svenska och att teckenspråket används offentligt som ett
språk och därmed skapar Tillgänglighet inom alla områden.
Vi
har blivit mer accepterande och många fördomar om döva har
i och med detta försvunnit.
Kort
sagt har Medelpads Dövas Förening ett annat "klimat" att
verka för idag än för 90 år sedan. Till sist vill vi i denna
sammanfattning framföra vår innerliga önskan till Medelpads
Dövas Förening om fortsatt lycka, gott samarbete och framgång
med dess verksamhet under kommande åren.
Medelpads Dövas Förening /
MDF
/ 2009
